Ett företag som kan allt det du behöver veta om modern

kommunikations-teknik.

Fråga oss

-

Vi vet

  

Företaget Kontakt Produkter Strålningsrisker Fyndavdelning

 

Information och "goda råd" till den vetgirige eller orolige, i frågan om elektromagnetisk strålning och hälsorisker. 

 

Mina råd är inte allmänt vedertagna av myndigheter (t ex SSM) och min åsikt om var "gränsvärden" mm bör ligga är långt under de av myndigheter fastställda. Det jag här skriver bygger på min egen erfarenhet och insikt i denna sak (55 års arbete med "strålande" produkter som radio-TV, kommunikationsradio, radar, röntgen, mobiltelefoni och sedan 1994 djupt rotande i allt som rör elektromagnetisk strålning och hälsorisker). Min utgångspunkt är att förhoppningsvis inga "friska" människor ska ta skada av det som man själv kan påverka, om mina råd följs (efterhand som nya erfarenheter kommer i dagen så kan mina råd komma att ändras). Om du ska ta till dig mina råd och följa dem bestämmer du givetvis själv, väljer du att tro på myndigheter och vissa riskförnekande s k "experter" så kan du sluta läsa här, då är hälsorisker med den elektromagnetiska strålning som du kan komma i kontakt med totalt ofarlig (detta trots att många blir sjuka av den). Den strålning du inte själv kan påverka, t ex från basstationer, radio och tv-sändare m fl, kan du inte komma undan, hur goda råd du än får.

Min förhoppning med denna skrivelse är att den ska kunna förstås av alla och envar, jag har därför försökt att inte bli för teknisk i ordvalet, även om det inte alltid går att undvika.

 

När det gäller fastställda gränsvärden från myndigheter så bygger de uteslutande på devisen "risker ska vägas mot nyttan". Detta gäller i alla sammanhang, vare sig det gäller kemikalier i vår miljö och föda, massbilismen, radiofrekvent strålning o s v. Det betyder att man kalkylerar med ett visst "svinn", att ett visst antal människor kan komma till skada och t o m dö, men att nyttan för samhället (för t ex arbetstillfällen, skatteintäkter och för de som överlever) ändå är så stor att man tar denna risk. Frågan är dock vem som ska bli sjuk eller dö och vem som har nytta av det? Frågan är också vem eller vilka makthavare som tar sig rätten att bestämma dessa gränsvärden som till intet förpliktar.

 

Vi går nu igenom några olika "strålande" produkter som vi alla kan komma i kontakt med i hushållet, i samhället eller på jobbet.

 

DECT (Digital Enhanced Cordless Telecommunication), digital trådlös telefon, borde aldrig ha fått tillverkats, så skadlig är dess specifika strålning och teknik. Den sänder ditt tal i digital form (ettor och nollor), och dessa är uppdelade i pulståg. Dessa pulser, vilka sänds 100 ggr/sek och där varje puls har varaktighet 417 mikrosekunder (417 miljondels sekund), innehåller alltså ditt tal i digital form. I mottagande part återställs denna digitala form till analog dito. Bärfrekvens i luften är i bandet 1880-1900 MHz. Både basstation och handenheten sänder i samma form och med samma effekt, 0,25 Watt i själva pulsen, tidsmässigt skilda från varandra. Handenheten sänder dessa pulser endast vid uppkopplat samtal medan basen sänder pulser kontinuerligt, alltså även när inget samtal pågår. Diagram över DECT-sändningsteknik, se HÄR.

 

En DECT för hemmabruk har oftast basstationen (= den enhet som har kabel till telefonjacket) inbyggd i laddningsenheten, medan en DECT för företagsbruk har separat laddare. Basenheten till en företagstelefon brukar placeras för bästa täckning, t ex i taket eller på väggen i en korridor. Flera basar kan nyttjas om täckningsbehovet är stort och man kan använda repeater (relästation) för att ytterligare utöka täckningsområdet.

Eftersom basen sänder dessa pulser med 1/4 W effekt i själva pulsen kontinuerligt, är det mycket olämpligt ur hälsosynpunkt att vistas nära basstationen långa tider. Att t ex hemma ha basenheten på nattduksbordet vid sängen är helt förkastligt, den ska placeras så långt som möjligt från platser där du ofta vistas (det teoretiska värdet för den elektriska fältstyrkan i själva pulsen är ca 8 Volt/m ca 50 cm från basen/repeatern, motsvarar ca 170 mW/m2 i effekttäthet i själva pulsen). Varken i hemmet eller på jobbet ska man placera en DECT bas/repeater närmare den anställdes eller boendes normala vistelse än 20 m. Om det t ex finns en betongvägg mellan basen/repeatern och vistelsen, så blir fältstyrkan avsevärt lägre och avståndet kan då vara kortare. Vid 10m är den elektriska fältstyrkan ca 0,4 V/m = ca 0,4 mW/m2.

 

En DECT handenhet ska ALDRIG hållas mot huvudet vid samtal, man ska ALLTID använda s k bärbar handsfree och själva telefonen ska hållas ut något från kroppen när man talar (aldrig bära den i hölster eller i fickan vid själva samtalet, men låta den övre delen av handsfreekabeln ligga mot bröstet-axeln, detta för att avleda en del av strålningen innan den når huvudet). Om handenheten inte har uttag för bärbar handsfree ska man inte använda den alls. Jag rekommenderar ingen att överhuvudtaget använda en DECT!

 

Det har på senare tid kommit DECT-telefoner som kallas för "ekologiska" (ECO), detta för att de anpassar sändningseffekten efter behovet. Ju närmare basenheten, desto lägre sändningseffekt från både hand- och basenhet. Ca 30 sekunder efter avslutat samtal så upphör sändningen totalt om denna DECT också har tillägget PLUS i beteckningen, ingen strålning förekommer alltså när man inte använder dessa DECT. Strömförbrukningen minskar också väsentligt med dessa, i jämförelse med en standard DECT. Siemens tillverkar en serie med DECT som kallas Gigaset och dessa finns i en massa varianter och prisklasser. Var observant på att det ska framgå att det är en ECO-DECT och det ska också finnas angivet tillägget PLUS (står vanligtvis på kartongen).

 

Dessa DECT är de enda som vi på Maxicom kan rekommendera, till er som bara "måste" använda en trådlös telefon. Jag vill dock påpeka att det fortfarande är en DECT vid samtal, med de risker det innebär.

 

Analog trådlös telefon (CT-1) sänder i frekvensbandet 914-915 MHz (handenheten) och 959-960 MHz (basenheten). Båda enheterna sänder kontinuerligt (inga pulser), men endast vid samtal och sändningseffekten är max 10 mW. Ingen högfrekvent utstrålning finns när inte samtal pågår. Den analoga tekniken medför att räckvidden mellan bas och handenhet, trots 25 ggr lägre effekt, ofta är mer än det dubbla, jämfört med en DECT (man kan tillåta brus och störningar i analoga system utan att samtalet bryts). Man kan med fog säga att en CT-1 trådlös telefon är "snällare" mot människokroppen, jämfört med en DECT. CT-1 är tyvärr totalförbjuden att användas efter 31/12 2008, för att ge plats till fler GSM-kanaler sägs det.

 

GSM (förkortningen stod från början för arbetsgruppen som tog fram rekommendationerna till detta system "Groupe Special Mobile", men har senare fått betydelsen "Global System for Mobile communications"). En GSM handenhet sänder ditt tal eller data i 580 mikrosekunder breda pulser vilka upprepas 217 gånger per sekund. Bärfrekvens för dessa pulser är i 900 och 1800 MHz-banden (dualbandtelefoner täcker båda dessa frekvensband). Dina pulser blir av systemet tilldelad en viss radiokanal där ytterligare 7 abonnenter får plats för samtidiga samtal (var och ens plats i samma radiokanal kallas tidslucka = 8 tidsluckor/kanal). Effekten i själva pulsen är inte fast, som vid DECT, utan varierar efter behovet av signalstyrka (t ex avståndet till basstation). Mellan ca 10 milliwatt (tio tusendels Watt) och 2 Watt kan uteffekten i pulsen variera från handenheten. Diagram över GSM-sändningsteknik, se HÄR. Där det är dålig mottagning (en till två punkter i signalstyrkestapeln i teckenrutan) blir också sändningseffekten hög, undvik att använda din GSM där det är dålig signalstyrka.

 

Och med GSM gäller också att ALDRIG hålla mobilen mot örat (strålningen kan då uppgå till gällande gränsvärde), använd ALLTID mobilens högtalarfunktion eller bärbar handsfree (då helst "MaxiSafe")! Håll ALDRIG hela handen om mobilen vid samtal, håll ALLTID i dess nedre del (så långt ner som möjligt). I dess övre del sitter normalt den inbyggda antennen och den ska man ”störa” så lite som möjligt för bästa kontakt med basen. Om du någon gång råkar använda mobilen direkt mot örat, lägg då INTE ett finger över dess övre del (mycket vanligt att man gör så för att trycka den hårdare mot örat för att höra bättre i bullrig miljö, vilket innebär att antennen missanpassas och sändaren tvingas öka sin effekt).

En standard bärbar handsfree reducerar strålningen mot huvudet med mellan ca 60-80 procent, om du har mobilen i en bältesväska eller i fickan, jämfört med att hålla mobilen direkt mot örat. Strålningen som följer handsfreekabeln avleds till kroppen på väg till örat, vilket tyvärr innebär att andra viktiga organ ”får ta smällen” (ex testiklar, äggstockar, lever, njurar).  Om man håller ut mobilen från kroppen och använder en standard handsfree vid samtal, så kan reduktionen mot huvudet bli så låg som ca 50%, alltså endast en halvering av strålningen.

 

Vi har i mitt företag utvecklat en specifik bärbar handsfree där ljudet till örat leds via en gummislang. Mikrofon, hörkapsel och svarsknapp sitter i samma lilla "kula" ca 20 cm från huvudet och eftersom den saknar elektrisk ledare till örat så kan inte strålningen följa kabeln längre än till "kulan".  Reduktionen av strålning mot huvudet med denna handsfree, kallad "MaxiSafe", blir ca 98 %, medan reduktionen med en standard handsfree ligger mellan 50-80%, i jämförelse med att hålla mobilen tryckt mot örat. (Sådana handsfree finns att köpa på Internet, sök på "Air Tube Handafree").

Man ska ALLTID hålla ut mobilen från kroppen när man använder handsfree vid samtal, därvid blir strålningen mot andra organ också minsta möjliga! Genom att hålla ut mobilen från kroppen så minskar vanligtvis också sändarens uteffekt, den får bättre kontakt med basstationen om den inte påverkas av närheten till kroppen. Om man däremot har mobilen i fickan vid samtal så tvingas den att öka sin uteffekt, ofta till maximala 2 W i pulserna.

 

Många företag (och även hushåll) har nu genomfört galenskapen att ”skrota” sitt fasta telefonsystem och använder endast mobiltelefon vid alla telefonsamtal. Det kan innebära att t ex en kontorist använder sin mobil tryckt mot örat i flera timmar varje dag på jobbet, vilket innebär en mycket stor hälsorisk för denna person. 

I s k kontorslandskap kan många personer med korta avstånd till varandra sitta och tala i var sin mobil, vilket innebär en mycket hälsovådlig strålningsnivå som även skadar den som själv inte talar i en mobil!

 

En GSM basstation sänder också pulser och med effekten ca 1-40 Watt beroende på var de är placerade och hur stort område de ska täcka (10-25 W är vanligast). Antennerna på basstationer är riktade för att täcka ett visst område, man kan likna dessa vid en ficklampa som med sin reflektor kastar ljuset i viss önskvärd riktning, ju bättre fokusering, desto längre når ljuskäglan men på bekostnad av ljusbildens bredd. Precis så fungerar antenner på basstationer, vilket också medför att strålningseffekten koncentreras och kan i antennens närhet (på några decimeters avstånd) uppgå till sådan stråltäthet att det motsvarar en sändare på flera tusen Watts effekt (1-4 kW), som är kopplad till en rundstrålande antenn (alltså icke fokuserad utstrålning). Man kan också tänka sig ett fjolårslöv (torrt) i en skogsbacke som bestrålas av solen en vacker vårdag. Lövet blir på sin höjd lite ljummet av solen. Om man nu koncentrerar samma mängd solljus som träffar hela lövet med ett s k brännglas och fokuserar ljuset till en enda punkt på lövet, så dröjer det inte länge innan lövet börjar brinna, vi har koncentrerat den befintliga strålningen till en mindre yta. Det är vad som sker med en riktad antenn, effekttätheten ökar väsentligt i strålningsriktningen. Under, över, vid sidan och bakom en basantenn är strålningen avsevärt lägre.

 

I strålningsriktningen från en mast- eller tornplacerad basantenn (mast har staglinor som håller den uppe, torn är avsmalnande uppåt och står utan staglinor) är oftast strålningen starkast på avståndet 100-400 m, där strålningsloben träffar marken (jämför med ficklampans ljuskägla), och avtar sedan markant (med kvadraten på avståndet). Normala strålningsvärden vid huvudhöjd från marknivå i denna härad från antennen ligger ofta mellan 0,1-1 V/m (i strålningstäthet motsvarar det 27 mikrowatt - 2,7 milliwatt/m2). Det gällande gränsvärdet för GSM 900 MHz är satt till 4,5 W/m2 i effekttäthet (= 41 V/m i elektrisk fältstyrka) och för GSM 1800 MHz är gränsvärdet 9 W/m2 (= 58 V/m).

 

När basantenner placeras på husväggar och tak i samhällen/städer kan strålningen i huset mitt emot, som ev hamnar mitt i loben och kanske ligger på 20 m avstånd, bli mycket stark och därmed direkt hälsovådlig. I det hus som har en basantenn på taket blir oftast strålningen låg, men kan bli skadligt hög om strålningen reflekteras på närbeläget tak eller fasad.

Strålningstätheten från en GSM-bas borde aldrig få överstiga 0,1 mikrowatt per kvadratmeter inomhus i bostäder, det är inte ovanligt att det i stadslägenheter förekommer nivåer på över 10 milliwatt per kvadratmeter, alltså 100 000 ggr högre eller mer.

 

UMTS (3G) är tekniskt mycket komplicerad, den tekniken bygger inte på fasta tidsluckor på olika kanaler, som t ex GSM. Varje operatör har endast en kanal och i denna radiokanal ska alla abonnenter samsas. I princip liknar det internet (där varje abonnent tilldelas en ip-adress) men att varje abonnents signal från handenheter ryms inom UMTS-kanalens arbetsområde, som är 5 MHz bred i frekvensområdet nära 2000 MHz. Pulserna varierar i bredd efter vad som ska förmedlas (beroende av mängden data) och hela tiden hoppar de omkring, tillsammans med andra abonnenters pulser, i ett fullkomligt pulsinferno inom sin 5-MHz-kanal.

 

Handenheter för 3G beordras av basen även till att hålla en uteffekt som innebär att samtliga abonnenter som för tillfället är aktiva ska nå basens mottagare med exakt samma signalstyrka. När du rör på dig under samtal så varierar din radiosignal i basens mottagare kraftigt, beroende av avstånd och reflektioner. På dessa höga frekvenser kan det räcka med en förflyttning om 1 dm för att signalstyrkan ska t ex halveras eller fördubblas i basens mottagare. Detta kompenserar alltså basen genom att styra effekten i din mobils sändare. Från noll och upp till 1500 ggr per sekund kan effekten i din mobila enhet variera upp och ner, mellan någon milliwatt och upp till 2 Watt (beroende av vilken klass som är godkänd i resp nation, det finns fyra klasser för UMTS. Klass 4 är vad som gäller för mobila handenheter i Sverige och dessa har toppeffekten 0,25 Watt).

 

Min åsikt är att dessa effektvariationer som bildar ett inferno av pulser, påverkar dina celler i kroppen på precis samma sätt som GSM-pulserna, men eftersom pulsvariationen inte sker med en fast frekvens (jämför GSM 217 Hz) så verkar dessa effektpulser störa kroppens kemisk-elektriska signalsystem i mycket större grad än annan digitalteknik. Dessa effektpulser tillsammans med den teknikstruktur (alltså modulationen, pulsflödet som radiokanalen innehåller) som finns i UMTS kan vara orsaken till att människor upplever större påverkan av denna teknik än andra sändartekniker (detta är min egen åsikt och tro, framtiden får utvisa om jag har rätt).

 

Med en 3G-telefon gäller samma sak som med DECT och GSM, att ALDRIG hålla mobilen mot örat vid samtal! Högtalarfunktion eller bärbar handsfree (helst MaxiSafe) är ett måste och du ska hålla ut mobilen från kroppen vid samtal!

 

Basstationen för UMTS sänder ett enormt pulsspektra inom 5 MHz kanalbredd i frekvensbandet 2100 MHz, med separata abonnentpulser som hoppar omkring inom hela kanalbredden. För mig råder det inte någon tvekan om att våra celler i kroppen känner av dessa mängder av pulser. Den totala uteffekten varierar till viss del med antalet samtidiga abonnenter, ju fler som samtidigt använder mobilen, desto högre total effekt.

 

Hur ska man då skydda sig mot basstationers strålning? Svaret är enkelt, i praktiken går det inte! Man kan bosätta sig så långt som möjligt från alla typer av radiosändare, men troligen kommer utbyggnaden av t ex 3G och 4G att hinna ikapp dig. Man kan "klä in sig" med speciella färger, tapeter och gardiner, film på fönster och t o m kläder med god skärmverkan. Men ibland måste man ut från hemmets lugna vrå och då kan man knappast undvika denna strålning (kanske strålningsskyddande "burka" kan få genomslag i Sverige?).

4G är mobilsystemet som används för överföring av data (ej tal) till din smartmobil eller läsplatta, när du t ex ska titta på filmer eller surfa på Internet. Hastigheten på dataflödet är högre än på talkanalerna (GSM, 3G). 4G ligger i städer i frekvensbandet 2,6 GHz och på landsbygden i 800 MHz-bandet, för att få längre räckvidd.

Radio o TV-sändare är en ofta bortglömd strålningskälla. Det finns uppgifter från andra nationer (England, Australien, USA) om att ju närmare en radio o TV-sändare man bor, desto större är risken att drabbas av t ex leukemi. En rapport som gjorts om detta i Sverige finner du HÄR. Tidigare frekvensområden för analog TV var 50-68 MHz (VHF, kanal 2-4), 174-223 MHz (VHF, kanal 5-11) och 470-790 MHz (UHF, kanal 21-60).  TV sänder  numera bara i  digital form (med lägre effekt än de tidigare analoga sändarna) och ligger i UHF-bandet . FM-radio, 88-108 MHz, sänder vanligtvis med 1,5 kW effekt. När man talar om TV-sändning så figurerar det ofta effekter på 1MW (1 miljon Watt) för t ex de tidigare analoga TV2-sändarna. Det gäller då utstrålad effekt från antennen i ERP (Equivalent Radiated Power) och betecknar den ökande strålningstätheten p g a antennens koncentration av den påförda effekten (kallas också antennvinst eller gain, se förklaring om ficklampan och brännglas ovan). Det finns misstankar om att digital-TV kan vara en orsak till bl a den explosion av antalet fall med prostatacancer som skett de senaste åren, en sammanställning om detta, se HÄR.

 

Kommunikationsradio för t ex åkerier, taxi, kommuner, industrier m fl är vanligtvis analog teknik och används med så korta sändningstider att det knappast torde orsaka några allvarliga hälsoproblem för allmänheten, ingen sändningsteknik är dock harmlös.

Det är skillnad med det nya digitala radiosystemet för "blåljus" (Tetra, kallas Rakel i Sverige), vars bas sänder kontinuerligt, dygnet runt. Se information om Tetra och hälsorisker HÄR. Kommunikationsradio används även för privat bruk, t ex av jägare och för hobbyverksamhet mm men även dessa sänder bara korta stunder och torde inte kunna ställa till större besvär om de används med förstånd. Vanliga frekvensområden för kommunikationsradio är 68-88 MHz, 146-172 MHz och 400-470 MHz. Radiokommunikation inom flyget sker i frekvensbandet 118-136 MHz.

 

Radiolänkar (vi kan kalla dessa för transportsträckor för överföring av tal, bild och data) sänder oftast dygnet runt men med låg effekt och mycket välriktad strålning till en motpart. Radiolänkar finns bl a i frekvensbandet 370-400 MHz och långt uppe i mikrovågsbandet.

 

Radaranläggningar inom försvaret och för flygtrafiken kan däremot innebära stora hälsorisker, om man råkar befinna sig i dess närhet. De sänder oftast mycket hög effekt i pulsad form och kan förekomma inom hela mikrovågsbandet.

 

Bluetooth-teknik (en Ericssonuppfinning, namngivelsen från Harald Blåtand) används för trådlös kontakt på korta avstånd mellan t ex datorer och tangentbord/mus eller som trådlös bärbar handsfree, en liten sändare-mottagare att hänga på örat och som har kontakt med mobilen i t ex fickan (för att slippa sladden). Bluetooth pulsar sändningen med 1600 Hz i frekvensbandet 2400 MHz. Olika effektklasser finns, från1–100 milliwatt. Ur hälsosynpunkt är denna teknik tvivelaktig.

 

Bluetooth på örat innebär ofta att användaren har sin mobil i fickan vid samtal, vilket ger mycket hög strålningsbelastning för kroppen. Dels blåtandssändaren som pulsar sin effekt rakt in i hjärnan, dels mobilens sändare som strålar nära andra viktiga organ som t ex testiklar, äggstockar, lever....

 

Det förekommer tyska rekommendationer om minsta lämpliga avstånd på 3 meter från t ex tangentbord med 1 mW sändare (man bör ha långa armar), att då hänga en likadan sändare på örat kan inte vara lämpligt…

 

WLAN (Wireless Local Area Network), kallas även Wi-Fi, används för att trådlöst koppla ihop datorer i nätverk (för att slippa dra kabel) och består av en sändare/mottagare på varje dator och en central basenhet kopplad till servern (centraldatorn). Frekvens är i det fria bandet 2400 MHz (2400-2484 MHz) och sändningseffekten är för olika utrustningar mellan 1-500 mW (datorenheten nästan alltid 100 mW). Räckvidd mellan dator och centralenhet/server vid fri sikt är ca 300 m. Dessa utrustningar anser jag vara helt förkastliga ur hälsosynpunkt, eftersom de oftast finns i människors närhet. Utbyggnaden av denna teknik sker nu i rasande fart, t ex på våra skolor och även ute i städer (i parker och på torg), för att man varsomhelst ska kunna använda Internet på sin bärbara laptop-dator eller mobiltelefon. En bild över strålningsnivåer runt en Laptop som används i trådlöst nätverk finner du HÄR.

 

RFID (Radio Frekvens IDentification) är ett mycket litet sändarchip som används för identifiering av allt från ett par strumpor till människor. De förekommer f n t ex i dollar- och eurosedlar, i märklappen i din nyinköpta tröja, som inplantat i hästar och hundar, i handledsband att bäras av skolbarn, i postpaket o s v. De används överallt där behov av identifiering behövs, t ex vid lagerhantering, tillverkning, reservdelshantering, konfektion mm.  Sändarchipet har ingen egen strömförsörjning, utan får sin drivspänning från den radiofrekventa strålning som avläsningsutrustningen avger. Vid avläsning av ett RFID-chip sänder man en kraftig bärvåg i pulsad form på viss frekvens (oftast 13 MHz eller i något av de fria mikrovågsbanden). Denna bärvåg detekteras i RFID-chipet och bygger upp en spänning tillräcklig för att driva sändaren, vilken sänder sin id-signal tillbaka till avläsningsutrustningen. ID-signalen innehåller data, vanligtvis i form av ett antal siffror motsvarande en streckkod, men kan, om det gäller djur eller människor innehålla all data som kan behövas (namn, födelsedata, kön, födelseort, hemland, blodgrupp mm). Avläsningsavstånd kan vara uppåt 1 meter men utveckling pågår för att kunna öka avståndet och t o m fjärravläsa dessa RFID-chip.

 

Det finns redan nu inplantatchip som har egen strömförsörjning och de innehåller en kemisk massa som av kroppsvärmen tillverkar en elektrisk spänning, vilken laddar ett batteri. När avfrågning sker så kan dessa sända med högre effekt tack vara det egna batteriet och når därför längre, f n ca 10 m. Storleken på dessa inplantat är ungefär som ett riskorn och de sprutas in under huden med en speciell spruta, med något större nål än vid ett blodprov. Det finns starka krafter som nu vill införa dessa inplantat på människor redan från födelsen, i USA får föräldrar frågan om deras nyfödda får förses med detta chip. Motiveringen från ”storebrorsmyndigheter” är att ha kontroll över mänskligheten för att skydda sig mot ”terrorismen”.  Det finns ”innekrogar” i Spanien och i Las Vegas som erbjuder sina stamgäster att få ett dylikt inplantat i axeln, de slipper då legitimera sig utan kan gå in som ”vip-kunder” (många har nappat på detta erbjudande och ser sig som extra viktiga personer, hur dum får man vara?).

 

Dörröppnare till fordon, den lilla sändaren i nyckelknippan, eller radiomanöver till t ex baklyft  på lastbilar, ligger i de flesta fall på den fria frekvensen 433,92 MHz och sändareffekten är 1-10 mW. Den sänder ett datatåg innehållande koden för resp fordon i analog form (frekvensskift), vid tryck på knappen.

 

Fjärrstyrning av t ex lyftkranar, traverser, lastbilskranar o d ligger normalt i frekvensområdet 433, 439 eller 868 MHz (fria frekvenser, även 27 MHz kan förekomma i billigare äldre utrustningar) och har sändningseffekter mellan 10-500 mW. Modulationstyp är frekvensskift (analog sändning) och då endast när man trycker på knappen.

 

Dataradio används för att hämta/lämna mätvärden, utföra fjärrstyrning o d på längre sträckor (1 km - 10 mil eller mer med relästationer), används ofta av kommuner, elverk m fl. En central (t ex kontrollrum) avfrågar sekventiellt varje radioplats automatiskt och har någon ändring skett sedan föregående avfrågning så skickas ändringen tillbaka. Modulationen är vanligtvis frekvensskift med datahastigheten 1200, 2400, 4800, 9600 eller 19.200 Baud (analog sändning) men avfrågningen kan ske så ofta som en till två ggr per sekund och dessa avfrågningar uppfattas som pulser (1-2 Hz), vilket många elöverkänsliga har ont av. Frekvensområdet är vanligtvis 360-470 MHz eller 868-870 MHz och effekten varierar mellan 0,01 - 5 Watt.

 

Amatörradio används för hobbyändamål av många entusiaster i vårt land och för detta ändamål finns det avsatt frekvensband i hela radiofrekvensspektrum. Deras sändning kan ske med effekter mellan 1 mW till 1000 Watt och de sänder med alla former av modulation, såväl analogt som digitalt pulsat.

 

 

Vi människor är gjorda för att tåla den naturliga bakgrundsstrålningen av frekvenser som alltid funnits i vår miljö (från rymden och från vissa bergarter). Den elektromagnetiska strålning som vi människor har försett vår miljö med sedan 1950-talet har dock inneburit att vårt "naturliga gränsvärde" har överskridits med råge! Resultatet kommer vi inte undan!

 

Om vi tänker oss att ett annat frekvensområde, t ex det infraröda området (värme) skulle ha ökat lika mycket de senaste 50 åren som ökningen i radiofrekvensområdet, då skulle vi ha över 1000 grader C i vår dagliga miljö och troligen mådde vi då inte särskilt bra!

 

Vilka strålningsvärden kan vi då acceptera i radiofrekvensområdet?

Om jag fick bestämma, med hänvisning till flera forskares framtagna hälsorisknivåer och min egen erfarenhet, ska vi inte utsätta oss för högre effekttäthet i mikrovågsområdet än ca 0,1 mikrowatt/m2 utomhus (= 100 miljoner ggr lägre än gällande gränsvärde för UMTS i Sverige) och ej högre effekttäthet än 0,01 mikrowatt/m2 inomhus (= 1000 miljoner ggr lägre än gällande gränsvärde för UMTS). Där skulle alltså de svenska gränsvärdena ligga, enligt min insikt om riskerna. Men även dessa låga värden (i jämförelse med gällande gränsvärden) kan innebära hälsorisker för känsliga människor eller s k elöverkänsliga.

 

Ett första steg vore att sätta gränser för var mobiler ska få användas, där det råder rökförbud ska det också råda mobilförbud. Denna regel borde alla kunna förstå och följa. Vilken politiker och parti vågar ta första steget och föreslå detta?

 

Men det är inte bara strålning i radiofrekvensområdet vi ska vara försiktiga med, även våra vardagliga elektriska "prylar" i hemmet och på arbetsplatser avger strålning som kan innebära hälsorisker.

 

Alla spänningsförande ledningar vi har i väggar till vägguttag, till lampor och till elektriska maskiner och utrustningar avger lågfrekventa elektriska växelfält. Dessa fält mäter man i volt per meter (V/m).

 

När det börjar flyta ström i dessa ledningar, t ex för att du tänder en lampa, startar kaffebryggaren eller dammsugaren, slår på TV:n o s v så uppstår lågfrekventa magnetiska växelfält omkring ledningar och apparater. Dessa fält mäts i enheten Tesla (T).

 

Statisk uppladdning av t ex bildskärmar, plastmaterial eller konstfibermaterial bildar elektriska fält.

 

Likström som flyter i ledningar i t ex bilen, till belysning, startmotor, från generator till batteriet o s v skapar magnetiska fält.

Ju högre spänning det är i en ledare, desto högre elektriskt fält avger den och ju högre ström det flyter i en ledare, desto kraftigare magnetfält är det omkring denna ledare.

 

Kraftledningar (högspänningsledningar) avger både högt elektriskt växelfält och högt magnetiskt växelfält, är därför mycket hälsovådliga att befinna sig i närheten av. Lämpligt minsta avstånd från bostaden till en 20-kilovoltsledning är 100 m (farligt avstånd 20 m), en 130 kV-ledning är minsta avstånd 300 m (farligt avstånd 30 m), en 240 kV-ledning 450 m (farligt avstånd 40 m), en 400 kV-ledning 600 m (farligt avstånd 50 m). Den senaste forskningen visar på en mycket större hälsorisk i närheten av kraftledningar än vad man tidigare trott!

 

Järnvägens kraftledning avger kraftig strålning och det magnetiska växelfältet varierar mycket efter tågtrafiken. Spänningen mellan tråden i luften och rälsen är 16.000 Volt och frekvensen är 16.66 Hz. Ingen bostad borde få ligga närmare en järnväg än 100 m.

 

Elstängsel för att hålla boskap kvar i hagen är en källa till problem för elkänsliga personer på upp till ca en kilometer från stängseltrådarna. Aggregatet avger korta energirika spänningspulser med frekvensen ca 1 Hz och med spänningsnivåer på flera tusen volt i pulserna (5-6000 V). I pulsen uppstår elektromagnetisk strålning i hela frekvensspektret långt upp i mikrovågsområdet (till ca 500 MHz).

 

En s k klockradio eller nätanslutet väckarur vid sängen avger både elektrisk och magnetisk strålning och skall aldrig stå närmare huvudet än 1 meter (helst 2 m). Det är framförallt nätadaptern (den du stoppar i vägguttaget) som avger kraftigt magnetfält. Ha alltid större betraktningsavstånd till TV:n än 3m.

Tänk på att en säng med metallfjädrar kan fungera som antenn för mobil- radio- och Tv-signaler och därmed kan du bli mer bestrålad hela natten än om du hade en säng med bara träbotten. Alltså inga metaller i din säng!

Elektrisk värmefilt i sängen är liksom vattensängar och elektriskt justerbara sängar ett påfund som borde totalförbjudas, för att dess omgivande strålning är mycket kraftig och därmed hälsovådlig (i vattensängar kan det dessutom frodas mikroliv som kan orsaka allvarliga sjukdomar).

 

Solarie är likaså en fullkomligt onödig och mycket hälsovådlig produkt ur flera synvinklar, använd aldrig denna galenskap! En solariebränd människa är i själva verket strålskadad, inte mycket att vara stolt över!

 

Mikrovågsugn är ett påfund som jag personligen aldrig skulle kunna tänka mig att använda, dels på grund av strålningen men även för att jag misstänker den för att förstöra maten. Det finns beskrivningar på Internet om att "mikron" tillverkar ämnen i maten som i din kropp omvandlas till s k fria radikaler, vilka på sikt kan orsaka cancer. Det finns också uppgifter om att de baltiska staternas frånvaro av olika former av allergier, vilka är så vanliga här, skulle bero på frånvaro av mikrad mat. I det forna Sovjetunionen var mikrovågsugnen förbjuden, både för dess strålning och för dess påverkan på maten. Jag rekommenderar alla att undvika denna "strålande" matförstörare. Frekvensen på ”mikrons” sändare är 2450 MHz och effekten varierar mellan ca 600-1000 Watt. Det förekommer uppgifter om att den använda frekvensen skulle vara vattenmolekylernas resonansfrekvens, det är inte sant. Det går t o m bättre att värma maten på lägre frekvens (mindre effekt behövs då). Att denna frekvens används beror endast på att man under 2:a världskriget konstruerade ett elektronrör, magnetronen, som råkar jobba bra på denna frekvens och den är billig att tillverka, därför används den i mikron. Frekvensbandet 2450 MHz är dessutom tillståndsfritt.

Lite mer om mikrad mat och hälsa HÄR.

 

Digitalkamera är en ny teknik som snart blivit var mans ägodel. Den avger ett magnetfält som framför bildskärmen (någon centimeter framför)  kan uppgå till 0,25 mikrotesla eller mer (= över gällande gränsvärde). Det är framförallt tekniken i själva bildskärmen som är orsak till denna strålning, övrig elektronik och det motordrivna zoomobjektivet ger ett strålningstillskott på ca 25 nanotesla (0,025 µT). En elöverkänslig person kan uppleva digitalkameran som mycket störande.

 

Induktionshäll som spis i köket är ett ganska nytt påfund som kan locka många köksförnyare. Maten i kärlen värms genom ett mycket kraftigt magnetfält som omger kastrullen / grytan / stekpannan. ”Plattan” blir aldrig varm, som vid en vanlig spis, utan endast kärlet och maten däri. Spisen har inga plattor i vanlig mening, utan en markering var man ska ställa dessa kärl, som måste vara av magnetiskt material (glöm aluminium). Om sådan häll används, var då noga med att placera kärlet i centrum av markeringen (ringarna) på resp plats. Om man ställer t ex stekpannan lite slarvigt så att bara halva pannan står över markeringen, så blir magnetfältet mycket kraftigt i hällens omgivning och direkt hälsofarligt (ställer man kärlet för mycket bort från centrum av markeringen så stänger ”plattan” av sig automatiskt). Man bör vara försiktig och inte vistas nära induktionshällen mer än nödvändigt vid matlagning. Havande kvinnor och barn ska aldrig vistas nära en induktionshäll i drift! HÄR en beskrivning om riskerna. Utförligt om tekniken kan du finna HÄR.

 

Elektriska verktyg såsom köksassistenter, borrmaskiner, cirkelsågar, hårtorkar, rakapparater, dammsugare, vattenkokare m fl avger kraftiga till mycket kraftiga magnetfält, använd dessa endast vid nödvändighet (det går fortfarande bra för de flesta att t ex såga och borra med handverktyg, som dessutom ger nyttig motion).

 

Lågenergilampor avger elektriska växelfält med frekvensen ca 60-80 kHz och upplevs ofta med stort besvär av elöverkänsliga. De orsakar också ett starkt störfält ut på nätledningarna och kan störa andra elektriska apparater. De innehåller dessutom kvicksilver!

 

Halogenlampor avger bl a uv-strålning och bör undvikas.

 

Lysrörsarmaturer av äldre modell innehåller bl a en drossel (trådlindning på järnkärna) och runt denna bildas ett mycket kraftigt magnetfält, minsta lämpliga avstånd till en armatur är 2 m. Elöverkänsliga bör helt undvika lysrör i hemmet och på arbetsplatsen.

Röntgenstrålning, som vi kan utsättas för på våra sjukhus och hos tandläkaren, ska endast nyttjas vid akuta behov, aldrig rutinmässigt! Sådana rutinmässiga undersökningar är t ex mammografi och tandröntgen, då vi får strålningsdoser som kan orsaka cancer på sikt. Enligt Dr Mercola så orsakar mammografi fler bröstcancerfall än det hjälper patienter att upptäcka cancer.

 


Om du har synpunkter eller frågor på ovanstående får du givetvis kontakta mig.

 

Lite personliga tankar ur roten:

Den tekniska utvecklingen har fullkomligt exploderat de senaste 50 åren och det är svårt att värja sig mot att bli beroende av mycket av denna teknik. De flesta ”hänger med” och skaffar sig tekniska prylar utan att reflektera över om dessa behövs, bara för att alla andra gör så. Reklamen slår mot våra ömmaste punkter och vi är rädda för att ”hamna utanför”. Men hur ofta stannar vi upp och betänker vad dessa ”prylar” ställer till med, för oss själva och moder Jord?

 

Elektroniken bidrager säkert till att underlätta vårt leverne i mångt och mycket, men den skapar också enorma problem. Miljöförstöringen på många platser på vår Jord och utarmningen av Jordiska resurser är gigantisk p g a elektronikindustrins behov av dessa naturresurser (ett problem som de flesta av oss är helt omedvetna om).

 

T ex metallen tantal används i kondensatorer i bl a våra mobiltelefoner. Efterfrågan av tantal p g a mobiltelefonins enorma tillväxt skapade år 2000 en kraftig ökning på råvarupriset på bristvaran tantal. Nationalparken Kahuzi-Biega i östra Kongo invaderades av lycksökande utvinnare av denna metall, vilket resulterade i att merparten av parkens gorillor, ca 8000, slaktades liksom samtliga ca 3600 elefanter. Men vi har fått mer än tio miljoner pixlar i upplösning i våra kameramobiler, så vem bryr sig?

 

Personligen är jag inte elöverkänslig (ännu, vad jag vet) men jag använder t ex inte mobiltelefon. Inte för att jag är rädd för strålningen (jag är lika dum som storrökaren, jag tror inte att jag någonsin kommer att drabbas), utan för att jag inte förstår vad jag ska ha den till!

 

Varför ska jag alltid vara nåbar för andra? Varför måste jag alltid kunna nå andra omedelbart? Varför ska jag ha Internet med mig i fickan var jag än befinner mig, o s v? Hur många blir sjuka av just den stress som denna omedelbara nåbarhet orsakar? Att aldrig få vara ifred och samla sina tankar kan för många (de flesta) innebära ett helvete.

 

Du träffar en gammal kompis på gatan och ni börjar prata gamla minnen, men efter några sekunder ringer det i kompisens ficka. Ert samtal bryts och kompisen tar direkt upp mobilen och besvarar samtalet (som troligen inte var ett dugg viktigt). Där står du sedan i 10 minuter och väntar, medan samtalet om ingenting pågår, du vill ju inte vara oartig och gå. Varför har det blivit så att mobilen alltid går före allt annat? Varför stängde inte kompisen av sin mobil när ni började prata? Jag känner många personer som får nervösa sammanbrott för att dom glömt mobilen hemma, eller om den råkat gå sönder. Många känner sig ”nakna” utan mobilen. Hur har det kunnat bli så på så kort tid? I vems intresse sker denna utveckling? Till vad nytta? Vem tjänar på detta?

 

Hur kan det komma sig att det barn som har den allra senaste mobilen med alla finesser blir uppskattad och väcker beundran bland kompisarna i skolan, medan den som av hänsyn till hälsorisker och Moder Jord avstår från denna leksak blir mobbad och utfrusen? Varifrån har barnen fått sådana värderingar? Här har vi vuxna ett enormt stort ansvar anser jag, vad tycker du?

 

Hur många ställer sig frågan varför myndigheter som har det övergripande ansvaret för allas vår hälsa, i strålningsfrågan SSM, Statens Strålsäkerhetsmyndighet, ställer sig på telekomindustrins sida och mörklägger hälsoriskerna, trots att allt fler blir sjuka av t ex mobilstrålningen? Svaret är nog mycket enkelt, nämligen pengar!

 

Mellan 5% och 13% av befolkningen i olika nationer i den ”moderna” världen anses nu ha någon form av elöverkänslighet, många är allvarligt sjuka och antalet bara ökar för varje dag!  Är det så vi vill ha det med vårt nuvarande leverne och våra barns framtid?

 

Berthold Brecht skrev så här en gång:

””De sågade av grenen de satt på  - och skrek till varandra om erfarenheter hur de kunde såga snabbare.

Med dunder och brak åkte de i djupet - och de som tittade från andra grenar skakade bara på sina huvuden och sågade vidare””

 


 

 

Vi har allt du kan behöva inom

kommunikation,

produkter och tillbehör.

-

Köp inte grisen

i säcken,

vi har  kunskap

för att

ge dig goda råd

zodiac proline m

 

 

 

 

tk2170

gp388

gp340sprc5a2

 

 

 

 

bild4

 

                                         

cagogaqp

 

 

 

 

 

 

 

kenwood_tk7160           

freetalk_flex_01_90 1012

30265_2